Vitryssland,  (Belarus)

Natur och klimat . Södra och mellersta delarna består av slättland med podsoljord. Den sjörika nordvästra delen uppfylls av flera skogklädda moränryggar och i sydväst utbreder sig sumpmarker runt Dnepr och dess biflod Pripjat (vitryska Prypjats ). Dnepr mynnar i Svarta havet, och floderna Nemunas (vitryska Njoman ) och Dvina rinner norrut mot Östersjön. Områden i sydöstra Vitryssland förorenades av radioaktivt nedfall i samband med kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl 1986 och ett stort antal byar måste utrymmas. Klimatet är tempererat och relativt fuktigt. Barrskog och lövskog täcker 1/3 av landets areal. I det stora naturreservatet Belavezjskaja Pusjtja (som gränsar till Bialowieza i Polen) finns Europas sista visenter.

Befolkning . Invånarna är främst vitryssar och ryssar (ca 78 % respektive 13 %) samt polacker, ukrainare och en liten rest av judar. Under sovjettiden förekom en betydande rysk invandring; etniska motsättningar har knappast förekommit och vitryssar och ryssar har känt sig nära besläktade. Ryskan har haft en stark ställning, men vitryska (ett östslaviskt språk, nära besläktat med ryska) blev 1990 officiellt språk och undervisningsspråk i grundskolan. Flertalet vitryssar är ortodoxa kristna, men i väster på gränsen mot Polen finns katoliker. Den s.k. unierade kyrkan, en katolsk-ortodox blandform, var i flera hundra år ansluten till Rom. Religionen undertrycktes under sovjettiden, men 1990 grundade vitryssarna en vitrysk ortodox kyrka. Kulturellt har Vitryssland (liksom Ryssland och Ukraina) sina rötter i Kievriket, men också i det medeltida Stor-Litauen. Senare har Vitryssland stått under polsk och rysk kulturpåverkan. Efter sovjetväldets fall upplever vitrysk litteratur och kultur en renässans.

Näringsliv . Vitrysslands omställning från kommunistisk planekonomi gick långsamt, och näringslivet förblev nära knutet till det ryska. Landet är traditionellt en jordbruksstat med boskapsskötsel och odling av bl.a. potatis, spannmål och sockerbetor. Skogsbruket är mycket betydande. Det finns få brytvärda mineraltillgångar. Torv är främsta energikällan, men landet måste importera stora mängder olja till sin väl utbyggda industri (kemisk produktion samt verkstads-, textil- och livsmedelsindustri). Som sovjetrepublik nådde Vitryssland ett visst välstånd. Det importerade stora mängder energi och råvaror och levererade industriprodukter till resten av sovjetväldet. När detta handelsmönster bröts upp fick landet svårt att stå på egna ben. Ryssland, varifrån man bl.a. köper olja, och andra OSS-länder är också i dag viktiga handelspartner. Investeringar från västländer och bistånd från Världsbanken har hållits inne när de ekonomiska reformerna försenats eller uteblivit (avkollektivisering av jordbruket, privatisering av företagen).

Historia . På 800–900-talen var det nuvarande Vitryssland en del av Kievriket, och under 1200- och 1300-talen införlivades det efter hand med Litauen och ingick i det litauiska storhertigdömet. Genom den polsk-litauiska unionen 1569 kom området under kraftigt polskt inflytande men behöll visst självstyre. Områdets godsägare var polacker medan de fattiga bönderna var vitryssar. I bybefolkningen fanns ett judiskt inslag. Vitryssland blev ett omstritt gränsland mellan Polen och Ryssland, och genom Polens delningar 1772 och 1793 tillskansade sig Ryssland nästan hela området. En hård förryskning inleddes, men bland vitryska intellektuella spirade en nationalkänsla. Under den tyska ockupationen 1918 proklamerades Vitrysslands självständighet. Efter första världskriget delades området: den östra delen blev en sovjetrepublik, där vitryska bönder tvångskollektiviserades och intellektuella oppositionella deporterades. En landsdel i väster ingick 1921–39 i Polen (därefter i Sovjetunionen). Andra världskrigets tyska ockupation ödelade Vitryssland och krävde ett par miljoner liv (nästan alla judar). Formellt var det sovjetiska Vitryssland självständigt, bl.a. medlem av FN, men Moskva behöll en hård kontroll.

Efter frigörelsen från Sovjetunionen 1991 fortsatte kommunisterna att dominera den vitryska politiken. Presidentvalet 1994 blev en stor seger för gammelkommunisten Alexander Lukasjenko . Den f.d. kolchosdirektören, som hade landsbygdens stöd, lyckades inte dra igång den stagnerade ekonomin och han blev efter hand alltmer maktfullkomlig. Lukasjenko fängslade oppositionella, förbjöd fackföreningar och lade munkavle på massmedierna. Efter en maktkamp med parlamentet och en manipulerad folkomröstning genomdrev han en ny författning som stärkte presidentens makt. 1996 slöt Lukasjenko ett avtal om samarbete mellan Vitryssland och Ryssland, och 1997 ingick de två länderna en formell union (samverkan inom ekonomi, försvar, utrikespolitik). Ryska trupper är stationerade i landet. Se även Vitryssland   på Internet.